250 000 unga lever i fattigdom

Tidningen Stockholm City har idag en artikel om att 250 000 unga lever i fattigdom. Artikeln bygger på en rapport från Rädda Barnen. Jag tycker att det är lite upprörande att prata om fattigdom i Sverige. Det finns säkert människor som lever under väldigt knappa förhållanden, de gömda flyktingarna i Sverige som står helt utanför alla trygghetssystem och lever utanför samhället har säkert i många fall väldigt knappa ekonomiska resurser. Men att prata om att 13 % av barnen som växer upp i Sverige lever i fattigdom upprör mig. Det internationella måttet för att mäta fattigdom är att man har mindre än 1 dollar om dagen att leva på. Jag tror det är väldigt få i Sverige som inte har mer än 1 dollar om dagen. Jag förstår att det Rädda Barnen försöker lyfta fram är en relativ fattigdom men jag tycker att man borde kalla det något annat än fattigdom.

Jag undrar om jag själv har räknats som en av de 13 % som växte upp i fattigdom. När min mamma levde själv med mig och min bror samtidigt som hon studerade till sjuksköterska var det inte direkt så att vi badade i pengar. Det jag tycker att Rädda Barnen borde lyfta fram är att det är absurt att Sverige har de högst beskattade låginkomsttagarna i världen, detta gör att det blir väldigt svårt för ensamstående (oftast kvinnor) med relativt låga inkomster att försörja sig och sina barn. Man borde också lyfta fram att den svenska arbetsmarknaden de senaste åren inte har fungerat särskilt bra vilket har skapat ett väldigt stort utanförskap. Jobbavdraget i kombination med förändringar i arbetsmarknadspolitiken är jag övertygad om kommer att leda till förbättringar för dessa barn i betydligt högre grad än höjt barnbidrag med en hundring hit eller dit. Utgångspunkten anser jag måste vara att man skall kunna leva på sin egna lön om man jobbar heltid och inte då behöva vara beroende av bidrag, då är skatterna på tok för höga.

Artikeln hittar du här.