Psykvården

På väg till studentpalatset efter lunchen med Zanna hamnade jag i samma tunnelbanevagn som en uppenbart psykiskt sjuk man som skrek på engelska något om homosexualitet, att de tar över världen, att de borde dödas och hamnade till slut i slagsmål med en man som tyckte att han hade skrikit lite för mycket. Vakter tillkallades och mannen förflyttades väl sisådär 150 meter tills han var utanför tunnelbaneperrongen och han var säkert 5 minuter senare nere i en annan tunnelbaneperrong.

Att psykvården inte fungerar är fullkomligt uppenbart för alla oss som med hjälp av SL färdas till skola, jobb, möten varje dag. Jag gläds åt att man i den borgerliga budgeten gör rejäla satsningar på detta område men jag tycker också att man allvarligt måste diskutera möjligheten att tvångsinta personer som är uppenbart psykiskt sjuka och som utgör en risk för andra människor redan innan de begår ett brott.