EU:s jordbrukspolitik

Idag har jag ägnat dagen åt att sätta mig in i EU:s jordbrukspolitik och skrivit en del kring detta. Helt galet att EU har lägsta pris garanti där bönderna blir lovade ett visst pris även om inte det är marknadspriset som bestäms enligt den vanliga modellen utbud och efterfrågan. Om marknadspriset hotas går kommissionen in och köper upp överskott på marknaden för att på så vis höga efterfrågan. Man ger också varor producerade inom EU förtur framför varor utanför EU. Detta sker genom importtullar på varor utifrån EU samt exportbidrag till EU-producerade varor som säljs till länder utanför EU.

Detta leder till mycket allvarliga konsekvenser för världens utvecklingsländer som helt naturligt ideras utveckling är det första länder börjar producera just jordbruksprodukter. Att EU dessutom med hjälp av pristak samt exportbidrag hjälper till att dumpa varor utanför EU till betydligt lägra priser än marknadspris är mycket allvarligt. EU har påbörjat ett reformarbete kring jordbrukspolitiken men det går mycket långsamt.

Grunden för dagens jordbrukspolitik lades efter Andra världskriget och det fanns stora incitament då att man skulle vara självförsörjande på jordbruksprodukter. Det jag har väldigt svårt att förstå är hur man 2006, 60 år eftger krigets slut fortfarande klamrar sig fast vid samma strategi. Det har hänt väldigt mycket runt om i världen på dessa år tack vare globaliseringen och det måste börja hända saker nu inom jordbruksområdet i EU.